I vilken historisk kontext växte psykologin fram

Två personer som representerade dessa två inriktningar var John B. Watson och Sigmund Freud Watson var en av de som menade att psykologin borde bygga på forskning och experiment. Man införde kvalitativ forskning som alltså i första hand inte söker statistiska och kvantifierbara resultat utan istället fokuserar på kvalitén på det som ska undersökas. Aristoteles fokuserade alltså på det konkreta objektet som vi kan uppfatta med våra sinnen exempelvis en stol medan Platon fokuserade på människans abstrakta ide om objektet exempelvis idén om en stol.

Människans själ är hennes inre och sanna jag, det yttre är ett fysiskt skal som är mindre viktigt. En man som valde att fokusera på det mänskliga medvetandet och inre drifter istället för på själva beteendet hos individer var Sigmund Freud Få personer har haft lika stort inflytande över vår människosyn som Freud. Han utvecklade idéer om bl. Själen kan alltså inte skiljas från kroppen och inte heller existera utan kroppen.

Aristoteles f. Han ansåg istället att vi skulle blicka inåt och genom logisk analys finna sanningen. Enligt Aristoteles är alltså inte den individuella själen odödlig men han menade att en människas förnuftiga del på ett sätt kan bli odödlig. Platon och Aristoteles hade också olika idéer angående vad som är verkligt och hur vi borde undersöka våra teorier.

Beteenden kan betraktas som responser på stimuli från omgivningen och är alltså inget arteget för människor.

Vem öppnade första psykologiska laboratoriet?

Under talet delades psykologin in i två skilda utvecklingslinjer, en mer filosofisk och en mer fysiologisk. Platon beskrev den materiella världen som en reflektion av den verkliga, fulländade, andliga världen. Han ansåg alltså att det finns en inre osynlig värld som är mer värdefull än den synliga yttre. Ordet psykologi härstammar från de grekiska orden psyche, som betyder själ eller sinne, och logos, som betyder logik.

Sokrates påverkade bland annat filosofins kurs genom sina efterföljare: Platon och Aristoteles. Diskussionerna om människans själ existerade dock långt innan ordet psykologi togs till bruk. Kant själv menade nämligen att studier av själen inte kan ha en experimentell grund och bygga på statistik och siffror. Den här inriktningen lyfte fram begrepp så som identitet, mening, kärlek, helhet och äkthet.

Han gjorde så att den enskilda människans existentiella problem blev ett ämne för filosofin. I den humanistiska psykologin expanderade man därför vetenskapen till att omfatta mer än det som vi kan uppfatta med våra sinnen. Psykologi har inte alltid vart ett eget ämne utan har tidigare vart en gren av filosofin. Ytterligare menade Aristoteles att människor inte är ensamma om att inneha en själ.

Vad som händer med själen efter döden är beroende av hur människan levt sitt liv.

Man menade att människan och hennes upplevelsevärld inte kan reduceras till att handla om enkla responser som kan studeras fysikaliskt. Istället för att fokusera på ogripbara teorier om medvetandet menade han att psykologin borde koncentrera sig på beteenden. Den grekiska filosofen Sokrates f. Man skulle alltså kunna säga att ordet psykologi översatt betyder läran om själen.

Psykologi som vetenskap

Aristoteles menade istället att den yttre fysiska världen är den verkliga. Följaktligen ansåg Aristoteles att det enda sättet att finna sanningen är att observera den yttre världen medan Platon ansåg att observationer av den ofullkomliga, konkreta världen bara skulle missleda oss från sanningen. Han representerar den behavioristiska inriktningen på psykologin.

Själen är något som har existerat innan den bands till den mänskliga kroppen och den kommer att fortsätta existera efter kroppens död. Kropp och själ sågs alltså som två skilda enheter. Watson inspirerades av evolutionsteorier och menade att alla mänskliga beteenden oavsett hur komplexa de verkade, i grunden bara är en utveckling av de första enkla responserna. Under talet växte ytterligare en inriktning inom psykologin till sig.

Han väckte ändå på slutet av talet frågan om studier av människan verkligen kan omvandlas till studier som liknar fysikens.

Immanuel Kant menade att empirism och rationalism är två olika metoder som båda måste användas för att vi ska kunna närma oss sanningen. Platon f.